Om städning genom tiden

Om städning genom tiden (Min barndom. )

Jag växte upp på sjuttiotalet i en arbetarfamilj. Med läxorna fick jag ingen hjälp hemma. Farsan prenumererade inte på någon dagstidning. Borgerlig propaganda, tyckte han. Vi hade bara Allers, knastidningen MAD och Lasse O’Månssons tidning Hjälp hemma. Inte att undra på att man blev som man blev. Farsan hängde för jämnan på schappet på Hornsgatan. Morsan gnatade och ville ha mer hjälp hemma, med handling och städning och sådant. Jag trivdes bättre hos morbror Karl, som var smed. I smedjan fanns en massa kul redskap som släggor, tänger, städ och blåsbälgar. När du blir stor kan du bli smedhalva, sade han. Va’ e’ de’, frågade jag. Du blir min städhjälp, sa morbror Karl. Står här vid städet och håller i järnbitarna med en tång medan jag bankar skiten ur dem.

Med tiden började jag prya hos morbror Karl. Han hade börjat ge kurser åt smedlärlingar och hade skaffat en jädra massa verktyg och jox för kurserna. Jag fick hjälpa till att ställa alla städ i en cirkel runt lärarplatsen. Och så skulle jag skriva kurslitteratur på datorn. Men så fort jag beskrev denna städning i dokumentet så ändrade det där förbaskade rättstavningsprogrammet i Windows ordet till städning. Jag blev förbannad och dunkade på datorn tills den beckade ihop. Då fick jag ringa supporten, som sade åt mig att städa bort alla onödiga program och sedan starta om burken. Teknikskit.

Morsan tjatade på farsan så han blev lomhörd och fick gå till doktorn med öronen. Det var nå’t vajsing med inkråmet i farsans bensamling där i skallen. Det sitter ju tre benbitar där och trummar på hinnan. Hammaren och stigbygeln funkade men den tredje hade blivit slö. Han fick nå’n slags hörapparat med förstärkare som städhjälp/Städning och sedan kunde han lyssna på morsan precis som förut. Men oftast stängde han av apparaten och hade det lugnt och skönt. www.hjälphemma.se